Jag har väldigt svårt för när föräldrar till små ettåringar säger att deras barn behöver dagis för att de behöver den pedagogiska stimulansen. Skitsnack, säger jag! En ettåring behöver närhet, kärlek och trygghet. Om man som förälder gör bedömningen att det dagis de valt åt sin ettåring kan ge det har de förmodligen rätt i sin bedömning. Men jag köper inte någon bortförklaring om pedagogisk verksamhet.
Jag köper heller inte "vilken tur ni har som har råd att vara hemma". Vi har inte råd, vi tar oss råd. Jag tror inte vi har någon i vår bekantskapskrets som inte skulle ha råd, det handlar om att prioritera, omprioritera och att vilja.
Jag tycker att man ska vara ärlig mot sig själv. Om man inte vill vara hemma med sina barn ska man väl inte vara det, men ljug inte för dig själv! Hitta inte på ekonomiska eller pedagogiska bortförklaringar. Var alltid ärlig mot både dina barn och dig själv!
Vi börjar våra morgnar när barnen vaknar. Vi äter frukost i lugn och ro. Sällan har vi tider att passa, men ibland när vi har det påverkas hela familjen negativt. Jag blir stressad, jag tjatar och skäller ibland. Barnen blir stressade och ibland bångstyriga. Tiden när vi måste stressa till dagis och skola kommer, men det är ljuvligt att skjuta på den.
Barnen får hjälpa till hemma, de får dammsuga, skala potatis, torka bordet och plocka ur diskmaskinen. De gör det för att de vill och för att barn gör som vuxna gör, de har en inbyggd vilja att härma. De följer med och handlar i stort sett varje vecka, på det viset får de lära sig vad saker kostar men även hänsyn och social kompetens. Och allt det får de gratis!
Ofta läser och hör jag att "en glad mamma ger glada barn" men jag tror mer på att "man mår som sina barn". Och vet ni?! Jag mår alldeles förträffligt!
Jag är ensamstående mamma, via insemination, och jag har tyvärr inte råd att vara hemma mer än de föräldradagar som finns...sen var jag tvungen att skaffa annan inkomst. Jag ville inte att min son skulle börja förskolan så tidigt, men jag har ingen val. Så visst kan ekonomi vara en orsak.
SvaraRaderaTack för kommentaren!
SvaraRaderaVisst kan ekonomi vara en orsak! Det jag menar är att man alltid ska vara ärlig mot sig själv och inte bara avfärda alternativet att vara hemma för att man inte har råd. Vissa har inte råd, det är jag medveten om. Jag är glad över att vi har råd, att vi har möjlighet att prioritera. Men jag vet att vissa har samma eller bättre ekonomiska förutsättningar men påstår sig inte ha råd och påstå att vi har sån tur. DET köper jag inte.
Sen är ju inte allt svart eller vitt - man kan ju försöka gå ner i arbetstid osv. Det finns ju dessutom olika barnomsorgsalternativ och mer eller mindre bra dagis. Man kan definitivt vara en aktiv och bra förälder och ha sina barn på dagis/annan barnomsorg.