Aaaatj-aaaaaj

Dumma, dumma, dumma mig. Spela fotboll, skjuta långa skott, jonglera. Dumt.

Kändes bra då. Gör ont nu. Försökte nysa förut, men nä. Ajsing vad det gör ont.

Dumma mig. Inte sparka boll med trettioåringar mera.

Om att bli trebarnsmor

Varje barn är unikt.

Äh... Jag vet inte hur jag ska börja... Jag vet inte hur jag ska sätta ord på alla känslor.

I mitt hjärta har jag inrett tre rum. Det första är Nils. Hans rum sprudlar av liv och lycka. Hans rum är så fullt men det blir aldrig fullt. Där är färger, där är känslor och varje dag fylls det på med kärlek. Där bor en tvååring i en bebiskropp, där bor en livserfarenhet och ett livsöde. Där finns sorgen och vemodet. Där bor drömmen som besannades och rycktes ifrån oss, där bor det största och det vackraste. Där bor Nils.

Det andra rummet hör till Siri. Hennes rum är fyllt av lycka, känslor, liv. Varje dag fylls det på med minnen och kärlek. Hennes rum är så fullt men det blir aldrig fullt. Där bor en ettåring, full av energi och liv! Rummet fylls av Siris underbara röst och fantastiska charm. Det är fullt av glädje, bara bara glädje. Där bor det största och det vackraste. Där bor Siri.

I det tredje rummet bor hoppet. Rummet är fyllt av längtan, av kärlek och glädje. Där bor ett hopp och en tro att få fylla det med barnskratt. Rummet är redan fullt, men kommer aldrig att bli fullt. Det sprudlar av glädje och lite oro, det fylls dagligen på med kärlek. Där bor det största och det vackraste. Där bor vårt tredje, ännu ofödda barn.

Att bli trebarnsmor är fullt av känslor. Att bli trebarnsmor går inte att beskriva i ord.

We've been here before

Så säger Frodo till Sam när de vandrar - delvis vilse - för att komma till sitt mål.

Jag har också varit här innan. Jag har vandrat i samma korridorer med samma stora kläder och samma putande mage. Jag har "pudrat näsan" framför samma spegel, fått e-post till samma adress. Jag har tidigare avslutat liknande projekt, gett uppdrag till kollegor och jag har haft samma förväntningar.

Nu jobbar jag mina sista dagar med min stora mage. Och nu kommer en del känslor som jag tidigare inte upplevt.

Med van hand torkar jag diskret bort tårarna där jag sitter vid skrivbordet på jobbet. Och fast jag inte vill är det med vana känslor jag saknar Nils.

Nu

I dag har jag hämtat syskonvagnen, den står nu i Kottens rum. I tisdags köpte vi en ny säng till Siri och den har hon sovit i två nätter - det funkar hur bra som helst! Det är en vit fin spjälsäng med en långsida som går att ta bort när Siri är mogen.

Den andra spjälsängen, den som Nils aldrig sov i, men som Siri har sovit i drygt ett år står nu bredvid vår. Igen. För tredje året i rad.

Det är så många tankar och känslor som far runt såhär i graviditetens slutskede. När jag hämtade vagnen i dag sa tjejen i kassan att man får lämna tillbaka vagnen och får alla pengar tillbaka om något händer vid förlossningen. Hon sa det försiktigt - mycket försiktigt, hon nästan viskade fram orden. Jag sa att det är bra att veta, för vad som helst kan hända.

Hur som helst. Nu finns alla saker hemma. Sängen står på plats, botten är höjd och madrassen ligger i. Sängkläderna är tvättade och jag ska nog stryka dem en dag, för att upprätthålla traditionen. (Vi väntar med att bädda, det är ju bara onödigt att den ska samla damm.) Vagnen är som sagt hämtad och babyskyddet står framme så Siri får vänja sig vid alla bebissaker.

Jag har förvärkar. Magen har varit riktigt hård de senaste dagarna, livmodern jobbar och förbereder sig. Övar inför det som komma skall. Om lite mindre än en månad är det dags. Älskade Kotten. Älskade Siri. Älskade Nils.

Lite allmänt

Några reflektioner:

• tiden mellan 23 och 05 är det ingen som uppdaterar sin blogg (av de jag läser)
• tiden mellan 23.30 och 05.12 är det endast ett fåtal av mina vänner på Facebook som uppdaterar sina statusmeddelanden
• mellan klockan 20 och 05 är det för få timmar att sova när man är en liten tjej
• mellan klockan 23.30 och 05 är det för få timmar att sova när man är en stor tjej

I övrigt kan jag meddela att:
• jag är trött
• det är en ovanligt kall vår i år
• Rikard och jag har överlevt den jobbigaste perioden man kan gå igenom. I år igen.
• bebisen i min mage är en liten busunge
• Siri är en (förhållandevis) stor busunge
• jag är trött
• jag har ont
• jag förstår inte hur jag kommer orka tiden fram till förlossningen, men vet att jag kommer orka
• jag förstår varför människor med kronisk smärta lätt blir bittra