Varje barn är unikt.
Äh... Jag vet inte hur jag ska börja... Jag vet inte hur jag ska sätta ord på alla känslor.
I mitt hjärta har jag inrett tre rum. Det första är Nils. Hans rum sprudlar av liv och lycka. Hans rum är så fullt men det blir aldrig fullt. Där är färger, där är känslor och varje dag fylls det på med kärlek. Där bor en tvååring i en bebiskropp, där bor en livserfarenhet och ett livsöde. Där finns sorgen och vemodet. Där bor drömmen som besannades och rycktes ifrån oss, där bor det största och det vackraste. Där bor Nils.
Det andra rummet hör till Siri. Hennes rum är fyllt av lycka, känslor, liv. Varje dag fylls det på med minnen och kärlek. Hennes rum är så fullt men det blir aldrig fullt. Där bor en ettåring, full av energi och liv! Rummet fylls av Siris underbara röst och fantastiska charm. Det är fullt av glädje, bara bara glädje. Där bor det största och det vackraste. Där bor Siri.
I det tredje rummet bor hoppet. Rummet är fyllt av längtan, av kärlek och glädje. Där bor ett hopp och en tro att få fylla det med barnskratt. Rummet är redan fullt, men kommer aldrig att bli fullt. Det sprudlar av glädje och lite oro, det fylls dagligen på med kärlek. Där bor det största och det vackraste. Där bor vårt tredje, ännu ofödda barn.
Att bli trebarnsmor är fullt av känslor. Att bli trebarnsmor går inte att beskriva i ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar