onsdag 28 september 2011

Nu ska ni få höra...

Åh... Var ska jag börja?! Hmm. Det får bli en torsdag för snart två veckor sen...

Det var en gång en torsdag och jag blev utskriven från sjukhuset med beordrad vila. Samma eftermiddag ringde jag till den målaren vi anlitat för att göra fint på väggarna i vårt hem i samband med en ganska omfattande renovering. För att hålla en fin ton kan jag skriva att han inte gjorde fint. Inte alls. Till hans fördel kan jag skriva att han var riktigt bra på att inte komma som utlovat. Detta gjorde att jag fick nog och som sagt ringde till honom och berättade att han inte behövde komma mer eftersom han faktiskt inte kommit när han lovat och eftersom - när han varit här - gjort ett rentav dåligt jobb.

Detta resulterade såklart i att en del målerijobb fanns kvar att göra, men vi resonerade som så att det går fortare för oss (läs Rikard pga att jag måste vila) att göra om och göra rätt själva, än att målaren ska göra om och göra fel så att vi (Rikard) ändå får rätta till sen. Bland annat var det en vägg kvar att tapetsera. Och om det inte var spännande innan så blir det spännande nu! Håll i hatten!

Söndagen efter min hemkomst la vi barnen, Rikard fixade lite och jag vilade och sen skulle vi (mest Rikard) tapetsera. Lite bökigt är det ju och kanske extra bökigt blir det när ingen av oss nånsin tapetserat innan, samt att den ena av oss är ganska gravid och dessutom ska vila så att bebisen inte tittar ut för tidigt.

Nåväl. Vi satte tre vådor från första rullen. Mönstret passade bra. Vi satte tre vådor från andra tullen. Mönstret passade återigen bra. Vi öppnade tredje rullen omkring klockan 23.30 samma kväll. Mönstret passade inte.

Mönstret passade inte. Klockan var 23.30, vi hade vaknat vid 6 och hållit igång med barnen hela dagen fram till sjutiden och sen fixat och tapetserat som sagt. Så jo, vi kollade, dubbelkollade och trippelkollade. Men mönstret stämde inte någon av gångerna.

Dagen efter var det måndag och vi åkte till Colorama som sålt dessa Boråstapeter till oss och visade felet och de såg och tyckte det var konstigt och beklagligt och lovade att beställa nya rullar åt oss och dubbelkolla så att mönstret skulle passa på de nya rullarna.

Vi fick hämta de nya rullarna bara två dagar senare, och den 4/10 skulle vår nya braskamin installeras. Därför har vi inte känt nån lust eller brådska med att sätta upp de nya tapeterna. Men så ringde de som ska installera braskaminen förut i dag och sa att de kan komma redan i morgon. Visst, kul!

Därför behövde alltså tapeterna komma upp redan i kväll, och den som förstår vad som hänt kan ju räcka upp en hand.

För er som vill ha ett förtydligande kan jag berätta att vi har gått igenom samma sak i kväll som den där söndagen som jag just skrivit om. Enda skillnaden var att vi bara hann att sätta upp från en rulle, inte två, denna gång. Därför blev klockan bara 21.30, inte 23.30.

Summa summarum:
• Väggen är inte färdigtapetserad
• I morgon monteras braskaminen framför sagda vägg
• Colorama får i morgon ett telefonsamtal från en ganska gravid kvinna då de får veta att de får fixa nya rullar och även får äran att komma hit och sätta upp tapeterna. Bakom braskaminen.
• Vi har lagt ner många, många timmar på allt detta i onödan
• Jag är på ganska dåligt humör

Det var nog allt tror jag.

torsdag 22 september 2011

Torsdag

I dag är det en vecka sen jag fick komma hem från sjukhuset igen. Kroppen har varit lugn ända till i tisdags, sen dess har jag fått vila mer. Men det känns inte så mycket bättre.

I dag myste jag lite extra med tjejerna, vi låg i soffan och läste samma bok om och om igen. Vi låg i soffan och såg på film. Jag låg i soffan och Siri lyssnade på lillebror och matade honom genom min navel.

I kväll gav jag flickorna välling och sjöng för dom. Det kändes lite som ett avsked och jag sa till dom att jag älskar dom oavsett vad som händer. Så att de vet det om jag inte är här när de vaknar.

Tänk om lillebror inte stannar längre i magen. Tänk om lillebror dör. Tänk om lillebror också dör. Tänk om jag får åka ifrån tjejerna en gång till och sen komma hem utan livet.

Jag har läst att drygt 90% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 överlever. Fina siffror, men det betyder samtidigt att 10% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 dör. Och om man är bland de där procenten som dör så spelar procenten ingen roll. Det VET jag - alltför väl. I vår familj har hittills 100% av våra söner dött.

onsdag 14 september 2011

Morgontankar

Jag vet att det är ganska tidigt på morgonen och jag vet att jag sovit lite för lite för att tänka helt rakt. Men ändå.

Hemma har vi haft hantverkare i över en månad. Det har tagit kraft och energi, det har tagit ett fult golv och gett tillbaka ett fint. Det har tagit ett trettiotre år gammalt kök och satts in ett nytt. Snart är det färdigt, men jag ligger här, på sjukhuset.

När renoveringen var över skulle vi köpa en större bil. Men kommer vi behöva det?