Torsdag

I dag är det en vecka sen jag fick komma hem från sjukhuset igen. Kroppen har varit lugn ända till i tisdags, sen dess har jag fått vila mer. Men det känns inte så mycket bättre.

I dag myste jag lite extra med tjejerna, vi låg i soffan och läste samma bok om och om igen. Vi låg i soffan och såg på film. Jag låg i soffan och Siri lyssnade på lillebror och matade honom genom min navel.

I kväll gav jag flickorna välling och sjöng för dom. Det kändes lite som ett avsked och jag sa till dom att jag älskar dom oavsett vad som händer. Så att de vet det om jag inte är här när de vaknar.

Tänk om lillebror inte stannar längre i magen. Tänk om lillebror dör. Tänk om lillebror också dör. Tänk om jag får åka ifrån tjejerna en gång till och sen komma hem utan livet.

Jag har läst att drygt 90% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 överlever. Fina siffror, men det betyder samtidigt att 10% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 dör. Och om man är bland de där procenten som dör så spelar procenten ingen roll. Det VET jag - alltför väl. I vår familj har hittills 100% av våra söner dött.