Utan rubrik, utan... Ja... Utan.

I kväll, när alla barnen somnat, såg vi en film och det var ett sak de sa där som fastnade.

Det var nåt i stil med "De har lyckats hålla liv i alla sina nio barn."

Saker - en lista

I dag njuter jag av...
(Det är de små sakerna som räknas. Och de stora.)

• ...att kunna amma och slippa sondmata.
  
• ...att kunna diska.
  
• ...att kunna lyfta mina barn. Alla tre.
  
• ...att orka tvätta.
  
• ...att kunna äta rostbiff.
  
• ...att vi är utskrivna från neo.
  
• ...att jag får teckna en barnförsäkring. Till.
  
• ...att jag kommer i mina vanliga jeans.
  
• ...att ha sminkat mig för första gången på drygt två veckor.
  
• ...att kunna leka med mina barn.
  

Lillebror

Jag ammar, alltså lever jag! 

Det ligger en liten, liten pojke på min arm. Han har en sond i sin vänstra näsborre, han har några nålstick i sina små händer och han har lite hår på sitt huvud. Han äter. Genom sonden sprutar jag in de livsviktiga dropparna. Sonden är som en förlängd navelsträng. 

I några dagar låg vi på sjukhuset. I välbekanta korridorer gick jag svimfärdig och helt utan energi från förlossningen till ett rum dit du redan flyttats. 

Men där, ungefär, slutar likheterna. Då var det april och maj 2008. Nu är det november och 2011. Då var det mitt första barn som matades, nu är jag mamma till fyra. 

Och nu sitter jag i mörkret och ammar. Jag lever. Men viktigast av allt - du lever!

Lite kvällsmatematik

Jag är ju ganska gravid. Igen. Så jag har räknat lite och kommit fram till följande siffror:

Jag blev gravid i juli 2007 och fick Nils i april 2008, blev gravid i juni 2008 och fick Siri i mars 2009, blev gravid i oktober 2009 och fick Nora i juli 2010, blev gravid i mars 2011 och beräknad födelsedag är i december 2011.

Omräknat i veckor: Sedan juli 2007 har det gått ca 228 veckor. Av de veckorna har jag varit gravid ungefär 147 (hittills) och inte gravid i ungefär 81.

Jag är lite, lite trött på att ha halsbränna.

Ork

Jag orkar inte mer nu, men jag vet att jag orkar. Jag måste. Jag får dra en så djup suck jag bara kan och hoppas att lite syre stannar kvar i lungorna. Jag får andas och hoppas att han stannar.

Lillebror. Jag längtar efter dig.

Nu ska ni få höra...

Åh... Var ska jag börja?! Hmm. Det får bli en torsdag för snart två veckor sen...

Det var en gång en torsdag och jag blev utskriven från sjukhuset med beordrad vila. Samma eftermiddag ringde jag till den målaren vi anlitat för att göra fint på väggarna i vårt hem i samband med en ganska omfattande renovering. För att hålla en fin ton kan jag skriva att han inte gjorde fint. Inte alls. Till hans fördel kan jag skriva att han var riktigt bra på att inte komma som utlovat. Detta gjorde att jag fick nog och som sagt ringde till honom och berättade att han inte behövde komma mer eftersom han faktiskt inte kommit när han lovat och eftersom - när han varit här - gjort ett rentav dåligt jobb.

Detta resulterade såklart i att en del målerijobb fanns kvar att göra, men vi resonerade som så att det går fortare för oss (läs Rikard pga att jag måste vila) att göra om och göra rätt själva, än att målaren ska göra om och göra fel så att vi (Rikard) ändå får rätta till sen. Bland annat var det en vägg kvar att tapetsera. Och om det inte var spännande innan så blir det spännande nu! Håll i hatten!

Söndagen efter min hemkomst la vi barnen, Rikard fixade lite och jag vilade och sen skulle vi (mest Rikard) tapetsera. Lite bökigt är det ju och kanske extra bökigt blir det när ingen av oss nånsin tapetserat innan, samt att den ena av oss är ganska gravid och dessutom ska vila så att bebisen inte tittar ut för tidigt.

Nåväl. Vi satte tre vådor från första rullen. Mönstret passade bra. Vi satte tre vådor från andra tullen. Mönstret passade återigen bra. Vi öppnade tredje rullen omkring klockan 23.30 samma kväll. Mönstret passade inte.

Mönstret passade inte. Klockan var 23.30, vi hade vaknat vid 6 och hållit igång med barnen hela dagen fram till sjutiden och sen fixat och tapetserat som sagt. Så jo, vi kollade, dubbelkollade och trippelkollade. Men mönstret stämde inte någon av gångerna.

Dagen efter var det måndag och vi åkte till Colorama som sålt dessa Boråstapeter till oss och visade felet och de såg och tyckte det var konstigt och beklagligt och lovade att beställa nya rullar åt oss och dubbelkolla så att mönstret skulle passa på de nya rullarna.

Vi fick hämta de nya rullarna bara två dagar senare, och den 4/10 skulle vår nya braskamin installeras. Därför har vi inte känt nån lust eller brådska med att sätta upp de nya tapeterna. Men så ringde de som ska installera braskaminen förut i dag och sa att de kan komma redan i morgon. Visst, kul!

Därför behövde alltså tapeterna komma upp redan i kväll, och den som förstår vad som hänt kan ju räcka upp en hand.

För er som vill ha ett förtydligande kan jag berätta att vi har gått igenom samma sak i kväll som den där söndagen som jag just skrivit om. Enda skillnaden var att vi bara hann att sätta upp från en rulle, inte två, denna gång. Därför blev klockan bara 21.30, inte 23.30.

Summa summarum:
• Väggen är inte färdigtapetserad
• I morgon monteras braskaminen framför sagda vägg
• Colorama får i morgon ett telefonsamtal från en ganska gravid kvinna då de får veta att de får fixa nya rullar och även får äran att komma hit och sätta upp tapeterna. Bakom braskaminen.
• Vi har lagt ner många, många timmar på allt detta i onödan
• Jag är på ganska dåligt humör

Det var nog allt tror jag.

Torsdag

I dag är det en vecka sen jag fick komma hem från sjukhuset igen. Kroppen har varit lugn ända till i tisdags, sen dess har jag fått vila mer. Men det känns inte så mycket bättre.

I dag myste jag lite extra med tjejerna, vi låg i soffan och läste samma bok om och om igen. Vi låg i soffan och såg på film. Jag låg i soffan och Siri lyssnade på lillebror och matade honom genom min navel.

I kväll gav jag flickorna välling och sjöng för dom. Det kändes lite som ett avsked och jag sa till dom att jag älskar dom oavsett vad som händer. Så att de vet det om jag inte är här när de vaknar.

Tänk om lillebror inte stannar längre i magen. Tänk om lillebror dör. Tänk om lillebror också dör. Tänk om jag får åka ifrån tjejerna en gång till och sen komma hem utan livet.

Jag har läst att drygt 90% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 överlever. Fina siffror, men det betyder samtidigt att 10% av alla barn som föds i graviditetsvecka 27 dör. Och om man är bland de där procenten som dör så spelar procenten ingen roll. Det VET jag - alltför väl. I vår familj har hittills 100% av våra söner dött.

Morgontankar

Jag vet att det är ganska tidigt på morgonen och jag vet att jag sovit lite för lite för att tänka helt rakt. Men ändå.

Hemma har vi haft hantverkare i över en månad. Det har tagit kraft och energi, det har tagit ett fult golv och gett tillbaka ett fint. Det har tagit ett trettiotre år gammalt kök och satts in ett nytt. Snart är det färdigt, men jag ligger här, på sjukhuset.

När renoveringen var över skulle vi köpa en större bil. Men kommer vi behöva det?

Husvagn

Femte natten i husvagnen. Det har regnat in. Sängen är hård. Sängen knakar. Barnen sover sött nära varandra. Jag är trött. Jag har halsbränna. Slut på meddelandet.

Buzzador

Jag har fått inbjudan till ett antal kampanjer under sommaren och tackat "ja" till några av dem men inte kommit med. Nu fick jag inbjudan till en ny - om Vanish. Hoppas jag kommer med i den!

I övrigt kan jag berätta att min make och jag har sett några filmer på sistone, men jag har inte kommit mig för att skriva om dem. Men recensioner kommer inom kort!

Bekymmer

När jag klipper gräset lyssnar jag alltid på inspelade "Sommar i P1" på min freestyle. Eller nä - jag lyssnar på streamade "Sommar i P1" på min iPhone, men det är ju nästan samma sak. Nåväl... I kväll var inte undantaget detta "alltid" och jag har just kommit in efter kvällens klippande.

När jag gick där fram och tillbaka och lät tankarna flöda under musiken, tittade jag lite bekymmersamt på gräsklippet som fastnar på gräsklipparens hjul för att sedan lägga sig i rader när det bestämmer sig för att släppa sagda hjul. "Om jag låter det ligga trivs inte gräset under, jag kanske ska klippa gräset en gång till" tänkte jag. "Eller så struntar jag i det, jag kan plocka upp det sen eller helt enkelt låta det ligga" tänkte jag vidare. Jag gick ett par vändor till och funderade på hur jag skulle göra och då slog det mig att det var väldigt skönt att känna bekymmer över det där nyklippta gräset. Det slog mig också varför jag tyckte det var så skönt, för då slapp jag bekymra mig över vad morgondagens ultraljud kommer att visa.

Jo, det är sant. Jag väntar vårt fjärde barn. Kanske vår andra son, annars vår tredje dotter. Kanske är det ett alldeles friskt litet barn vi ser, kanske är det

Svamp

I afton - efter det att barnen somnat och efter det att Sverige tagit VM-brons i fotboll - begav jag mig ut för att plocka svamp. Efter ca en och en halv timma kom jag hem. Se bara:

Betraktelser från en berest

Två iakttagelser från vår vistelse i Trosa:

• Här är väldigt vanligt att ha hund
• Här finns inte en enda automatisk biltvätt att tillgå

Nej

Jag vill inte vakna upp till den här dagen. Inte i år igen.

Oändlig

Världen är oändlig. Det innebär att det finns oändligt många jordklot med oändligt många människor som förlorat oändligt många barn och som bär på en oändligt stor sorg.

Jag lider med dem.

Film: Crush - Sad fuckers club (2001)

Tre kvinnor (Andie Mcdowell är den mest kända) ingår i denna "klubb", där de tävlar om att vara mest sorgliga. Man får anta att de har varit vänner länge för det känns helt osannolikt att de blivit vänner som vuxna. Det handlar om relationer, både mellan kvinnorna, deras relationer till män (och kvinnor) samt kollegor osv. Jag antar att kärleken ska stå i fokus, och emellanåt är det en fin kärlekshistoria som berättas.

Ibland är filmen allvarlig och vacker, men då och då brakar den helt och blir riktigt misslyckad. Den innehåller en hel del klyschor men samtidigt lite oväntade vändningar.

Jag tycker dock att filmen inte håller. Jag kan inte ge den mer än ooc av ooooo i betyg.

Människor på resa

Jag orkar inte riktigt. Jag läser på rubriknivå, tar in lite perifert, men orkar inte riktigt. Människor är elaka, människor mår dåligt. Människor revolterar. Människor gör skillnad och jag orkar inte bry mig.

Jag hör att vissa planerar, sparar pengar och semester, fixar och förbereder för sitt livs resa. Hela världen ska de se och uppleva. Hela världen ska de ta in. Sitt livs resa.

Jag har barn. Tre underbara, vackra barn. Två av dem har jag förmånen att få uppleva. Två av dem har jag möjligheten att få umgås med.

För en tid sedan planerade Rikard och jag vår resa. Vi ska vara hemma med våra barn. Länge. Vi räknade dagar och pengar och vi kommer vara hemma med våra barn. Länge! Vårt livs resa. Mitt livs resa. Den pågår nu. Här och nu och jag är medresenär. Jag är delaktig. Och jag har världens bästa ressällskap!

Film: It's complicated (2009)

Jag hade inga direkta förväntningar inför denna film. Jag visste att Meryl Streep spelade i den och jag visste att den handlade om bakning. Typ.

Det visade sig vara en riktig feel-good-film! Inte alltför många förvecklingar och en hållbar story med ärliga karaktärer. Visst - den handlar om otrohet, svikna löften, barnlöshet och besvikelse, men på ett kärleksfullt sätt. Filmen är väldigt amerikansk på många sätt, men samtidigt väldigt ickemoraliserande som väl är!

Tanterna och farbröderna levererar i denna film! Se den!

Betyg: oooo av ooooo.

Film: Precious (2009)

Det var med obehag i kroppen och sinnet vi satte oss i soffan och såg den här filmen, vi visste vad den handlar om. Och det var med obehag i kroppen och sinnet vi lämnade soffan knappa två timmar senare.

Precious är en tjej som har en fruktansvärd uppväxt med sexuella övergrepp och misshandel. Människor i hennes omgivning vet vad som händer men de hjälper henne inte. Fruktansvärt. Det är med avsmak jag minns vad denna film handlar om.

Dock är den sevärd. Livet är inte underbart, inte för alla. Det kan vara nyttigt att se såna filmer också. Och det går lite bra för henne också, som väl är.

Det är svårt att betygsätta denna film, så jag gör inte det.

Film: Sherlock Holmes (2009)

Det märks att denna film kommer att få en uppföljare, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på dess upphov.

Det var en bra film, jag gillar både Robert Downey Jr. och Jude Law. Den sistnämnde är dessutom riktigt trevlig att vila ögonen på.

Som sagt, det var en bra film, spännande och underhållande. Men ärligt talat - den är gjord 2009 och ändå är datoranimationerna sämre än de i Jurrasic Park från 1993!!! Eller inte bättre i alla fall.

Betyg: oooc av ooooo.

Helgen som gått

Fredag: bankmöte, oxfilé, rödvin

Lördag: fika hos Nils, rulla och steka drygt 100 köttbullar, makaroner-och-köttbullsmiddag

Söndag: byta alltför tidig (på dygnet) bajsblöja, äta god lunch hos namne, titta på tre avsnitt av Californication

Röst

I morse sjöng jag tvåstämmigt. Med mig själv. Vackert.

Film: Experimentet (2001)

"Experimentet" är en kuslig film om psykologi, om barnsliga män, om manlig vänskap, förnedring och mord.

Den är kuslig, som sagt, och lämnar en obehagskänsla. Tyvärr är filmen lite långsam och emellanåt lite seg.

Nu - ett dygn efter att jag sett filmen - ger jag den högre betyg än vad jag gjort om jag betygsatt den direkt. Den tyska filmen "Experimentet" får betyget ooo.

Första gången

I dag har jag...
• Röjt snö med den lilla "traktorn"
• Bakat cupcakes med frosting
• Gett min yngsta dotter välling
• Druckit GT
• Bloggat med hjälp av en en app
...för första* gången




*de två översta punkterna är sant - det var första gången i mitt liv jag utövade detta. Punkt tre testades första gången i går. Men i dag var första gången jag gav henne välling en fredag. Punkt fyra var första gången på nästan fyra år. Min man blandade en svag drink åt mig. Jag tyckte den var stark, spädde ut den med mer T, och drack inte upp den. Sista punkten är aktiv. Men inte länge till