Jag förberedde barnen och mig själv på att jag skulle till Stockholm i dag efter lunch. Rikard kom hem som planerat och min ryggsäck var packad med dator, laddare, vattenflaska, banan och en tidning. Handväskan var packad med plånbok, telefon och nycklar.
I morse tittade jag ut över första soliga vårdagen och kastades tillbaka fem år. Då satt jag på trappan och njöt i solen. Drack kaffe och klappade magen. Längtade efter vårt första barn.
Så kom sorgen med all kraft. Jag har gråtit i dag. Berättat för barnen att jag är ledsen för att jag saknar Nils. Har myst extra mycket med mina levande barn och ätit mashmallows till mellis.
Sen åt vi lunch och myste i soffan. Då kom jag på att jag skulle kolla ett mail och hämtade telefonen. Så gick tiden, jag pussade familjen hejdå och stretade 10 meter i vinden till bilen. Körde till stationen, parkerade och satte mig i solen och njöt. Tänkte att jag skulle ringa min mamma. PANIK!
Telefonen ligger inte i handväskan. Jag har tågbiletten i mobilen. Så jag knackade på en bilruta och paniklånade en telefon av en kille och ringde Rikard. Som tur var fanns farfar i närheten så jan kunde komma till tjejerna och sovande Frank. Rikard är snabb. Det är en bra sak.
Nu väntar jag på tåget som ska ta mig hem. Vid ett senare tillfälle ska jag berätta om styrelsemötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar