Nu

I dag har jag hämtat syskonvagnen, den står nu i Kottens rum. I tisdags köpte vi en ny säng till Siri och den har hon sovit i två nätter - det funkar hur bra som helst! Det är en vit fin spjälsäng med en långsida som går att ta bort när Siri är mogen.

Den andra spjälsängen, den som Nils aldrig sov i, men som Siri har sovit i drygt ett år står nu bredvid vår. Igen. För tredje året i rad.

Det är så många tankar och känslor som far runt såhär i graviditetens slutskede. När jag hämtade vagnen i dag sa tjejen i kassan att man får lämna tillbaka vagnen och får alla pengar tillbaka om något händer vid förlossningen. Hon sa det försiktigt - mycket försiktigt, hon nästan viskade fram orden. Jag sa att det är bra att veta, för vad som helst kan hända.

Hur som helst. Nu finns alla saker hemma. Sängen står på plats, botten är höjd och madrassen ligger i. Sängkläderna är tvättade och jag ska nog stryka dem en dag, för att upprätthålla traditionen. (Vi väntar med att bädda, det är ju bara onödigt att den ska samla damm.) Vagnen är som sagt hämtad och babyskyddet står framme så Siri får vänja sig vid alla bebissaker.

Jag har förvärkar. Magen har varit riktigt hård de senaste dagarna, livmodern jobbar och förbereder sig. Övar inför det som komma skall. Om lite mindre än en månad är det dags. Älskade Kotten. Älskade Siri. Älskade Nils.

Lite allmänt

Några reflektioner:

• tiden mellan 23 och 05 är det ingen som uppdaterar sin blogg (av de jag läser)
• tiden mellan 23.30 och 05.12 är det endast ett fåtal av mina vänner på Facebook som uppdaterar sina statusmeddelanden
• mellan klockan 20 och 05 är det för få timmar att sova när man är en liten tjej
• mellan klockan 23.30 och 05 är det för få timmar att sova när man är en stor tjej

I övrigt kan jag meddela att:
• jag är trött
• det är en ovanligt kall vår i år
• Rikard och jag har överlevt den jobbigaste perioden man kan gå igenom. I år igen.
• bebisen i min mage är en liten busunge
• Siri är en (förhållandevis) stor busunge
• jag är trött
• jag har ont
• jag förstår inte hur jag kommer orka tiden fram till förlossningen, men vet att jag kommer orka
• jag förstår varför människor med kronisk smärta lätt blir bittra

Telefonkiosk

På dagarna är jag kontorsråtta, men på kvällarna är jag hönsgårdsbyggare.

I kväll far vi

Väskan är packad och upppackad. Sängarna bäddade. Maten står i kylen och nästan allt är klart för avfärd. Bara jobba lite till.

Det går bra nu

Jag var hos barnmorskan i onsdags efter att ha mått rätt kass ett tag. Fick med mig två tips varav det ena var att dricka ett glas vatten direkt på morgonen så att jag får i mig ordentligt med vätska.

På torsdagmorgonen gick jag upp, kissade, drack ett stort glas vatten, duschade, pussade Siri, började klä på mig och sprang sen till toan och kräktes.

Jag har också väldigt lågt blodtryck - 100/55 - samt mycket sammandragningar. Ordinerad många promenader för det låga blodtrycket samt vila för sammandragningarna.

Det går bra nu.

Bull-pappa

I dag fyller vår lilla tjej ett år och hennes pappa är hemma och bakar surdegsbröd.

Siri och Nils har världens bästa pappa. De och jag är lyckligt lottade.

Alla andra är dumma i huvet

Jag kom körande i den lilla svarta i går kväll. Ganska maklig fart, för snöröjarna prioriterar inte vår väg. Plötsligt hoppar en hjort ut framför bilen, jag tvärnitar och så även hjorten.

Jag satt i mitt hårda skal. Hjorten var naken. Båda sladdade en stund innan hjorten vände på klacken och sprang in i den djupa, kalla snön i den mörka, snöiga skogen som den nyss kommit från. Jag kunde - med något förhöjd puls - åka vidare. Åka hem. Med tankar som bara kan komma en mörk och snöig tisdagskväll när man står naken inför naturens hårda skal.