Nu har Sonja och jag sett första avsnittet på denna säsong av Familjen Annorlunda. Det är så härligt, många barn, många viljor! Otroligt mycket kärlek. Jag känner att jag också vill!
Men så tittar jag på Sonja. Och så tänker jag på min underbara, påhittiga Siri, på min filosoferande och omtänksamma Nora, på min känslofyllda och starka Frank, och på min fina Nils. Och så tänker jag att jag ju har det där. Allt det där, fast ännu bättre. Och det slår mig så starkt att jag lever min dröm.
Så jag tar ett djupt andetag och struntar fullständigt i att hålla tillbaka tårarna. Så de rinner längs mina kinder, ja, de nästan sprutar! Glädjetårarna. De ljuva glädjetårarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar