Jag vet inte varför jag tänker på det, men just nu dör någons barn. Just nu faller tårar från himlen och fuktar ett förr så soligt liv. Från och med nu blir det aldrig mer sig likt. Nu sitter en mamma och en pappa med tomma famnar och ännu större tomrum i hjärtat. Unga själar sörjer det barn som kom och försvann, varma sinnen blir plötsligt så kalla. Och mörka. När ljuset i livet försvinner är det så svårt att se. Jag vet, för jag är där. Jag är där fastän jag fått ljus igen. Siri är en lykta som vi varligt bär genom mörkret. Nils lillasyster lyser upp och tränger undan mörkret, men mörkret är med oss. Sorgen är en del av mig, liksom mina barn är en del av mig. Även glädjen är en del av mig.
Jag älskar mina barn. Av hela mitt stora, trasiga hjärta älskar jag dem.
Och jag önskar så innerligt att vissa saker vore annorlunda.
Jag önskar att du sluppit veta så mycket om den värsta sorgen som finns. kram/din vän
SvaraRadera