lördag 19 maj 2007

En vän är en vän är en vän. Men hur vet man det? Hur vet man vem som står kvar när regnet faller som hårdast mot huvudet och rinner som små, små bäckar längs näsan och smakar salt när det når munnen? Hur vet man hur mycket kan man öppna sig innan vännen stänger dörren? Eller innan man kan lita på att vännen hjälper till att hålla dörren öppen.

Liten tuva stjälper ofta stort lass. I alla fall när lasset är dåligt surrat och i obalans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar