Sjuka barn

Frank, Nora och Siri är sjuka, de har haft feber och är fortfarande krassliga och de hostar ganska mycket. Speciellt på nätterna såklart. Stackars små! Sonja har än så länge klarat sig och jag vågar nästan inte andas förrän jag kan blåsa faran över.

Nu när barnen är lite piggare har vi varit ute och åkt stjärtlapp och pulka om dagarna medan Sonja har sovit i vagnen. Det är så härligt att se och höra barnen när de åker. I går sa Siri "mamma, kan inte vi åka stjärtlapp varje dag!?" "Visst kan vi göra det" svarade jag. "LOVA DET MAMMA!"

I eftermiddag kommer bokbussen så vi ska ta en promenad ut till stora vägen och barnen får välja böcker att låna.

Nu ska jag gå till skäms-skåpet och nalla lite på lakritsen.

Familjen Annorlunda

Nu har Sonja och jag sett första avsnittet på denna säsong av Familjen Annorlunda. Det är så härligt, många barn, många viljor! Otroligt mycket kärlek. Jag känner att jag också vill!

Men så tittar jag på Sonja. Och så tänker jag på min underbara, påhittiga Siri, på min filosoferande och omtänksamma Nora, på min känslofyllda och starka Frank, och på min fina Nils. Och så tänker jag att jag ju har det där. Allt det där, fast ännu bättre. Och det slår mig så starkt att jag lever min dröm.

Så jag tar ett djupt andetag och struntar fullständigt i att hålla tillbaka tårarna. Så de rinner längs mina kinder, ja, de nästan sprutar! Glädjetårarna. De ljuva glädjetårarna!

Fem barn

Tokigt. Härligt. Fantastiskt! Fem barn. Fem underbara, perfekta barn har jag! Jag blir nästan skakig av tanken. Jag är så rik!

Fokus

Fick nyss ett meddelande från min syster då hon önskade oss grattis på förlovningsdagen. Tack kära syster för grattis, och tack för att du påminde oss. Vi har fokus nån helt annan stans. 

Living on the edge

Vattnet gick förra onsdagen, den sista dagen i graviditetsvecka 36. När jag ringde till förlossningen berättade de att det därför räknas som prematur vattenavgång. Så vattnet gick alltså "för tidigt", med fyra timmars marginal.

Vår fina dotter föddes klockan 12.13 förra torsdagen. Eftersom hon mådde bra, och eftersom man räknas som fullgången från och med vecka 37, så fick vi åka hem efter de obligatoriska 6 timmarna. Så hon räknades som "fullgången", med 12 timmars marginal.

Om förlossningen dragit ut på tiden, och det gått mer än 18 timmar från det att vattnet gick tills dess att vår dotter var född, så hade vi fått stanna på grund av infektionsrisken. Det hela tog 16 timmar, alltså inom de 18 timmarna, med två timmars marginal.

Förra söndagen var vi på BB-mottagningen för att lämna blod till PKU-testet, samt att göra en läkarkoll och bilirubin-test. Dottern låg lite för högt på det sistnämnda och vi fick därför en ny tid inbokad. På tisdagen var vi där igen och hon låg återigen för högt, och fick lämna blodprov igen. Om man har ett värde över 350 måste man läggas in för solning. Hon låg under "solningsvärdet", med 5 i marginal.

I onsdags var vi där igen och värdet var inte alls lika högt, så sedan dess är vi bara hemma och njuter. Andas in varandra. Lär känna varandra. Myser med varandra. Älskar varandra. Gränslöst. Ända till marginalerna och långt bortom dem.

Du lilla barn

Ett litet barn ligger i min mage. Varje gång hon rör sig så rör hon mig. Varje gång hon hickar, sparkar, bökar. Varje stund är jag medveten om hennes närvaro - den är påtaglig både fysiskt och psykiskt. Jag älskar att bära henne, att vara hennes hem. Jag älskar att hon är trygg i min mage. Jag älskar henne. 

Vårt femte barn. Vårt femte underverk. Fina, efterlängtade bebis!

Advent

Jag njuter av en pigg bebis i magen, en superglad och jätteilsken tvååring, en bestämd, ljuvlig och känslig treåring och en högljudd, "flängig" och underbar fyraåring. Jag njuter av adventsljusstakar, flaggstångsbelysning, chokladkalendrar och kalenderljus. Jag njuter av barnens julpyssel och att lyssna på deras lek. 

I förra veckan trillade Frank när han sprang nerför grusbacken på väg till bilen. Han slog upp ett sår i pannan och först blödde det jättemycket. Som tur var, var det minusgrader och fruset i vacker så det blev inte en massa smågrus i såret. Jag tvättade såret -som inte var så stort- och gjorde bedömningen att någon inom vården borde kolla om det skulle tejpas. Så vi åkte till vårdcentralen och Frank var så duktig när han tejpades och plåstrades om av en sköterska. 

Inte så stort sår och nu har det läkt ihop fint!