Buzzador

Jag har fått inbjudan till ett antal kampanjer under sommaren och tackat "ja" till några av dem men inte kommit med. Nu fick jag inbjudan till en ny - om Vanish. Hoppas jag kommer med i den!

I övrigt kan jag berätta att min make och jag har sett några filmer på sistone, men jag har inte kommit mig för att skriva om dem. Men recensioner kommer inom kort!

Bekymmer

När jag klipper gräset lyssnar jag alltid på inspelade "Sommar i P1" på min freestyle. Eller nä - jag lyssnar på streamade "Sommar i P1" på min iPhone, men det är ju nästan samma sak. Nåväl... I kväll var inte undantaget detta "alltid" och jag har just kommit in efter kvällens klippande.

När jag gick där fram och tillbaka och lät tankarna flöda under musiken, tittade jag lite bekymmersamt på gräsklippet som fastnar på gräsklipparens hjul för att sedan lägga sig i rader när det bestämmer sig för att släppa sagda hjul. "Om jag låter det ligga trivs inte gräset under, jag kanske ska klippa gräset en gång till" tänkte jag. "Eller så struntar jag i det, jag kan plocka upp det sen eller helt enkelt låta det ligga" tänkte jag vidare. Jag gick ett par vändor till och funderade på hur jag skulle göra och då slog det mig att det var väldigt skönt att känna bekymmer över det där nyklippta gräset. Det slog mig också varför jag tyckte det var så skönt, för då slapp jag bekymra mig över vad morgondagens ultraljud kommer att visa.

Jo, det är sant. Jag väntar vårt fjärde barn. Kanske vår andra son, annars vår tredje dotter. Kanske är det ett alldeles friskt litet barn vi ser, kanske är det

Svamp

I afton - efter det att barnen somnat och efter det att Sverige tagit VM-brons i fotboll - begav jag mig ut för att plocka svamp. Efter ca en och en halv timma kom jag hem. Se bara:

Betraktelser från en berest

Två iakttagelser från vår vistelse i Trosa:

• Här är väldigt vanligt att ha hund
• Här finns inte en enda automatisk biltvätt att tillgå

Nej

Jag vill inte vakna upp till den här dagen. Inte i år igen.

Oändlig

Världen är oändlig. Det innebär att det finns oändligt många jordklot med oändligt många människor som förlorat oändligt många barn och som bär på en oändligt stor sorg.

Jag lider med dem.

Film: Crush - Sad fuckers club (2001)

Tre kvinnor (Andie Mcdowell är den mest kända) ingår i denna "klubb", där de tävlar om att vara mest sorgliga. Man får anta att de har varit vänner länge för det känns helt osannolikt att de blivit vänner som vuxna. Det handlar om relationer, både mellan kvinnorna, deras relationer till män (och kvinnor) samt kollegor osv. Jag antar att kärleken ska stå i fokus, och emellanåt är det en fin kärlekshistoria som berättas.

Ibland är filmen allvarlig och vacker, men då och då brakar den helt och blir riktigt misslyckad. Den innehåller en hel del klyschor men samtidigt lite oväntade vändningar.

Jag tycker dock att filmen inte håller. Jag kan inte ge den mer än ooc av ooooo i betyg.