Bull-pappa

I dag fyller vår lilla tjej ett år och hennes pappa är hemma och bakar surdegsbröd.

Siri och Nils har världens bästa pappa. De och jag är lyckligt lottade.

Alla andra är dumma i huvet

Jag kom körande i den lilla svarta i går kväll. Ganska maklig fart, för snöröjarna prioriterar inte vår väg. Plötsligt hoppar en hjort ut framför bilen, jag tvärnitar och så även hjorten.

Jag satt i mitt hårda skal. Hjorten var naken. Båda sladdade en stund innan hjorten vände på klacken och sprang in i den djupa, kalla snön i den mörka, snöiga skogen som den nyss kommit från. Jag kunde - med något förhöjd puls - åka vidare. Åka hem. Med tankar som bara kan komma en mörk och snöig tisdagskväll när man står naken inför naturens hårda skal.

Kanske, kanske inte

Ganska sakta åkte vi nerför backen när bilen plötsligt fick sladd. Gira höger nära kanten, gira vänster i mötande körfält, gira höger och inte få panik och trycka på bromsen.

Efteråt adrenalinpåslag och en glädje över att det gick bra. Och en glädje över att jag faktiskt buskört en del så jag har koppla-reflexen inövad.

Nä, jag lurade nog inte döden i dag, men Siri slapp i alla fall vara med om sin första bilolycka.

Tappra små rackare

De biter sig fast, de små flingorna. Till och med på den hala metallen har de sugit sig fast och staplat sig på varandra och bildat lager av snö. I dag skiner solen på dem och det skimrar. Det är vackert.

Mat-änka?

Vin-änka? Fest-änka? Vad heter det när man är utan sin make och han är på julfest på sitt jobb?

Siri, farfar och jag har haft en mysig kväll med pizza och Coca Cola. Nu tittar farfar och jag på På spåret i varsin soffa och Siri sover efter en händelserik dag. Sen ska jag gå och lägga mig och blir då säng-änka?

Slut

I går - den 6 november 2009 - blev jag en häst fattigare.

Mörker

Mörkret omsluter mig när jag beslutsamt går den väg jag så många gånger tidigare vandrat. Men jag är inte rädd, det är inte i mörkret som farorna lurar. Nej, jag är inte rädd, men jag är ledsen. Beslut har fattats, jag går mot döden. Bildligt talat.

Någon jag älskar, någon som varit en del av mitt liv under många, många år ska dö. Jag ska vara nära, finnas vid hans sida när han tar sina sista andetag.

Jag viskade i hans öra vad som kommer att ske och han la sin nos mot mitt bröst. Jag fick honom att lova att lära Nils rida. Min kloka, vita, fina häst. Jag kommer att sakna stunderna med dig.