Visst får man väl köpa dyra saker i onödan om man kan motivera det med att man vill?

Om man vill undvika att äta Vienetta-glass en torsdagskväll kan man med fördel äta stenugnsbakad pizza till lunch och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt.

Och för att det ska bli riktigt bra, så ska man göra det ihop med Kristian.

En del människor undviker mig, en del undviker ämnet. Några försvarar de som är dumma, andra är goda lyssnare.

Jag har fått nog av alla utom de sistnämnda.

Jag försår att det kan vara svårt att bemöta människor med sorg, men de måste ju förstå att det är inte de som har det svårast.

I går var det fars dag. Nils pappa fick parfym, för den bästa presenten kan han aldrig få.

Välkommen oktober. Nu är det höst, lite mer höst än det var igår. Det är så stilla utanför fönstret, en koltrast går över gräsmattan, de gula löven är stilla, de röda rör sig lite. Jag ser korna på avstånd.

Och på tal om avstånd... Jag betraktar livet på avstånd, orkar inte delta. Mitt liv är stilla, men under ytan blåser alla löven - gula som röda - storm. Under ytan är det kaos. Under ytan finns inget lugn.

Man kan dämpa sorg med godis. Men det är inte så troligt att man mår bättre efteråt.

"Buhu, småbarnsåren är så jobbiga"
"Jag önskar nån kunde berättat att det är så tungt när barnen är små"
"Mina barn sover inte om nätterna, det är så himla jobbigt"
...osv

Jag hör och läser sånt lite överallt. Men hörrni, uppskatta era barn och det ni har, det är en del av att ha dem att gå igenom det där. Och vad är alternativet? Och vad trodde ni egentligen? Ni kunde valt att inte skaffa barn.

Jag kan lova att ni inte vill byta med mig.