I dag är det den 12:e igen. I dag är det en månad sedan vår son dog. En ofattbar hemsk tid har förflutit.

I dag är det också nio år sedan min morfar dog och nio månader sedan min farfar dog. Alla den 12:e.

Det är som begravningsentreprenören sa till oss: "När gamla människor dör är det en sorg, men när barn dör är det en tragedi".

Fjaerran.

Fjärran är livet, det liv som borde vara.

I dag skulle Nils ha blivit en månad. Istället för att fira det och mors dag har vi varit på tacksägelse i kyrkan.

Man kan bli bitter för mindre.

Jag vill inte skrika och gråta. Jag vill inte vara tom och inte bli bitter. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte, JAG VILL INTE.

Jag vill ha Nils tillbaka. Hur ska något någonsin bli bra igen?

När man begraver sina föräldrar förlorar man sin historia.

När man begraver sitt barn förlorar man sin framtid.

Vad skriver man när ord inte räcker till?
Hur lever man när man egentligen inte vill?

Lyssna på första versen på "Ett ögonblick i sänder" med BKO.