Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Fredagens inlägg var bittert och ärligt. Jag mår dock bra, för lika mycket som jag är färdig med att städa är jag färdig med att må dåligt över någon annans problem.

Det största sveket kom från dig. Och nu har du satt det på repeat. Blod, som ska vara tjockare än vatten, rinner bort, bort och det är upp till dig att städa nu. Jag har städat färdigt.

Visst är det trist, javisst. Men om du tar mig för en sån, så finns inget kvar.

Självmord.

Och på sätt och vis fick jag svar på mitt inlägg den 26 december.

Årets sista dag. 2007, ett konstigt och omvälvande år. På många sätt det bästa i mitt liv. Hittills.

Jag välkomnar 2008 och bevarar stora delar av 2007 i det heligaste rummet av mitt hjärta. Året började som det värstaste värsta och jobbade sig upp. Och nu sitter jag här på toppen och vet att det bästa har ännu inte kommit.

Gott nytt år, må 2008 bli det bästa året någonsin. Och må 2008 följas av ett ännu bättre 2009. Och så vidare.

När man vet att det är dags att dö - man känner att sjukdomen spridit sig till varenda cell i kroppen och att man inte orkar kämpa längre. När man kommit dit och bestämt sig, hur gör man då?

Jag är en sån som grubblar, men jag har dock jobbat på att minska på grubblandet. Men nu har jag tänkt om och ska låta grubblet flöda fritt. För det är ju sån jag är. En grubblare. Varför ska jag ändra på den jag är?

I dag är dagen före julafton. Jag sitter i vardagsrummet och lyssnar på julmusik och tittar ömsom på granen och ömsom in i brasan. Underbara jul, nu är du här! Julen detta år är sju resor värre än förra året. Sju underbara, utvilande resor.

Min magkänsla säger mig att jag kommer äta mycket julmat i morgon.

God jul alla läsare. Jag älskar er alla.

Glöm aldrig att du är viktigast i någon annans liv!