Man kan lura sig själv. Om man känner sig ledsen kan man skratta och känna sig glad, och känslan är inte helt felaktig. Man kan faktiskt lura sig till glädje, till att må bra, och det är förbaskat mycket roligare att vara glad!

Jag försöker inte lura mig själv till lycka när jag ofta skriver att jag är lycklig. Det är mer som en påminnelse eller ett bevis kanske.

Lycka är ett relativt begrepp, hundraprocentig lycka kanske man aldrig kan känna. Men så nära hundra som möjligt gör att man har ett gott liv.

Marina; idag 87 % lycklig.

I går sa Noel till mig:

"Jag älskar dig, Marina"

Jag fick ett brev för en tid sedan från en nyfunnen vän där hon beskrev sin tro på Gud och vad han betyder för henne i hennes liv. Kan ibland önska att jag hade samma tro, men är faktiskt riktigt nöjd med den tro jag har.

Hon verkade i alla fall lite oroad över att jag skulle ändra uppfattning om henne tror jag, men hon är ju samma person som jag lärt känna, hennes tro ändrar inte min syn på henne. Dock är jag tacksam för att hon berättar det för mig eftersom Gud och Bibeln har så pass stor plats i hennes liv.

Jag hoppas att hennes Gud är god och att han gör henne gott.

Det känns helt absurt att sitta på en filt i solen och läsa om mord och våldtäkter som begåtts precis där jag bor fast mitt i vintern. I den isande iskalla vintern.

Men det är precis det jag gör - läser "Midvinterblod" av Mons Kallentoft.

Stilla och lugnt. Bruset från datorn. Några fåglar utanför fönstret.

-Hur känns det att vara fru?

Det känns fint och härligt, jag får dela mitt liv med den man jag älskar. Jag får vakna varje morgon och se mina drömmars man det första jag gör. Jag får äta middag och frukost och lunch med min livskamrat. Fint och härligt och underbart är det att vara fru.

Det är samma stilla lugn, samma brus från datorn och samma fåglar utanför fönstret som för några veckor sedan. Jag är samma tjej i samma bikini, med samma tankar och drömmar.

Att vara sjuk på sin semester borde vara förbjudet :/

Ja, jävlar... Borta bra men hemma bäst.