Man kan dämpa sorg med godis. Men det är inte så troligt att man mår bättre efteråt.

"Buhu, småbarnsåren är så jobbiga"
"Jag önskar nån kunde berättat att det är så tungt när barnen är små"
"Mina barn sover inte om nätterna, det är så himla jobbigt"
...osv

Jag hör och läser sånt lite överallt. Men hörrni, uppskatta era barn och det ni har, det är en del av att ha dem att gå igenom det där. Och vad är alternativet? Och vad trodde ni egentligen? Ni kunde valt att inte skaffa barn.

Jag kan lova att ni inte vill byta med mig.