Mamman: april 2007

söndag 29 april 2007

Varför ska jag ha så bråttom hela tiden? Jag har ju hela livet på mig, än finns mycket tid kvar.

Tid att fela och ställa saker tillrätta igen.

Lycka kan vara ett ögonblick mellan svettiga lakan.

Jag är en lyckligt lottad person. Jag har både det ena och det andra.

Det jag saknar är det enda.

Lite blyg, nervös och fumlig. Men å andra sidan är det ju första gången jag lever.

En filt och en vän.

Ibland när man tror att livet är på väg bort återvänder det.

Om man går till verktygsfältet kan man ändra inställningarna. Man kan dessutom ångra. Så det så!

Med ryggen rak och huvudet högt går jag ut att möta en ny dag i livet. Ser med spänning och lite rädsla fram emot vad dagen har att erbjuda.

Om jag satt i fängelse skulle jag hamna på en extra övervakad avdelning för rymningsbenägna.